Det enda jobb jag vill ha, som känns rätt och riktigt är i skog och mark, att jobba med lortiga, valkiga nävar för familjeflockens överlevnad. Slita för brödfödan på riktigt och slippa slava som sockerstinn drönare under andras tid.
Hantverka i trä, ben och horn. Drömma ihop och göra trummor och skallor och sånt. Urskogssmycken och kraftsaker. Runristning. Behandla folk och däras fä. Hålla kurser, tillhandaha kursgård och så... mmmm. Bo i skog och mark med andra som delar samma syn på Liv.
Livet med stort l
Nacka en höna då och då, samla ägg, tjuvsnara en hare eller så. Sen pang-pangjaga på jakten. Fylla frysboxen med slakt från egna djur. Highland cattle. Driva upp och riva upp annat grönt ur året-runtväxthuset. Stilla röka min pipa, med precis vad jag vill i, en skön sommarkväll på bryggan.
Krama de nära och kära och låta fingrarna dansa i deras hennafärgade hår. Se på eldshower mitt i natten och spela didj och trumma till det. Se på stjärnorna liggandes med flocken i ring med bäbis på magen och min älskade gryning vid min sida. Fiska i eka på sjön för middagsmat. Plocka bär och stampa egen saft.
Livet med stort l
Komma nedför knakande trapp i spiseldsvarmt hus mitt i natten för att ta en bit kött efter ljuv älskog, och hitta två tre andra ur flocken sitta i tyst samtal i köket. Leenden och en kram. Tissla och tassla lite och sen gå upp och smyga ned i sängen där alla barn och vi sover tillsammans. Hunden får golvet.
Livet med stort l
Thomas Eriksson 